Men nu är jag trött. Jag vill kunna ligga ner och sova men det går inte. Därför sitter jag här och skriver om just det och ingenting. Jag saknar Grisen enormt, men jag låter bli att skriva om det just nu för det är liksom för smärtsamt...
I helgen ska jag ut och äta och gå på bio. Det ser jag fram mot. Jag ska se Midnatt i Paris och hoppas på att den ska vara fri från obehagliga överraskningar. Obehagliga överraskningar är annars mitt största problem i en biosalong. Eller illaluktande medbesökare. Eller mörkret. Men nu har jag sådant sällskap med mig så att jag nog ska klara av mörkret åtminstone.
Om jag nu skulle lyckas somna någon timme till här på morgonkvisten när folk börjar vakna, så har jag kanske energi nog till att senare idag klippa håret. Jag ser ut som sju svåra år. Det är ingen ordning längre. Jag är i oreda.


2 tankar:
<3
<3
Skicka en kommentar